Vi har senaste tiden fått kämpa extra mycket med skrik, kiss och bajs, matande och kelande. Vår redan ganska krävande katt William verkar ha kommit in i trotsåldern... anledningen till att vi har djur är för att vi inte vill ha barn, men det här tog upp hela vår energi! Förra sommaren var vi jourhem åt en portugisisk gatuhund som var något inkontinent, inte hade så många tänder kvar och åt två olika sorters mediciner... men här står vi nu med en katt som tar priset i krävande... Men idag fick vi vår belöning- han verkar ha lugnat sig!!! Han sov med oss hela natten och han har bara gett ifrån sig några få jamanden sedan vi gick upp (jfr skrika konstant i två timmar). Och tack för det!
Imorgon åker jag hem till Bergslagen och sedan vidare till Uppsala för att se min syster ta studenten, och hade William inte lugnat ner sig så hade jag fått oroa mig under hela tiden jag vore borta över att han och Christian skulle stå och skrika på varandra...
Jag sitter även och planerar en resa upp till min käre vän i Jämtland om någon vecka. Jag älskar Norrland, det vidsträckta landskapet och episka kultur. Nog för att en enkelresa ligger på dryga 12 timmar, men det är det fan värt! Jag har rentav fjärilar i magen för att jag är så glad över att få åka upp och hälsa på! Det är den känslan jag får suga på när jag idag klipper gräset i någon timme...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar