Jag kom officiellt sett ut ur min nördgarderob någon gång i gymnasiet, men jag kom till insikt om att jag skiter i hierarkin och hävdelse-behovet bara för något år sedan. Vissa saker anses som ful-fandom, som till exempel anime och urban fantasy, och vissa saker ses som heliga - som till exempel
Batman Year One och
Watchmen. Det finns en starkt etablerad hierarki i geekculture. Jag har jobbat hårt på att kunna hävda mig som "tr00", nästan lika hårt som jag jobbade på att vara punk i högstadiet... och hela tiden har jag i hemlighet poppat Hanson, läst halvsnuskig litteratur och sett på
episka krigs-budget-filmer utan kultstatus (b-film med kultstatus = kung, b-film utan kultstatus = usch). Nu är jag öppen med hela tvättkorgen, både mina hemliga menstrosor och mina sexiga underkläder (långsökt metafor till att jag äger både urban fantasy och Batman Year One). Jag struntar i att det kanske verkar absurt att jag samlar på Nalle Puh-böcker samtidigt som jag kollar på
Basket Case. Jag tänker inte låtsas om som att jag inte har sett alla Twilight-filmerna (Go Team Jacob!) eller undanhålla att jag har varit en fangirl av vampyrer längre än vad jag har samlat på X-men-blaskor...
 |
Jacob Black från Twilight & Henry McCoy aka Beast från X-Men.
Två favoriter från helt olika saker, men båda... håriga. |
För övrigt är det här lite exklusiva medlemskapet till en fandom för mig svårt att förstå - att få bära titeln nörd är inget som borde vara uteslutande för människor som har minst tio år på nacken av vad-det-nu-än-är-de-nördar. Allt jag läser och tittar på är spännande, kul och intressant - och vill någon vara med så tänker jag omfamna det! The more, the merrier säger man jö!
Öh, ja. Det var dagens ordbajs. Nu ska jag läsa ännu en fantasybok riktad till tonåringar med romantiska inslag. Tipptopp, hejsvejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar