Pinsamhetsfaktor

Jag är världens jävla syndare just nu, hehe, i alla fall i mina ögon! Eller kanske ska säga dåtidsEmmas ögon, hon som ung tonåring bara läste massa tunga och ibland tråkiga böcker som hon ändå inte förstod (exempel: att som tolvåring läsa "Drömtydning och Klasskamp: Om försöken att förena psykoanalysen och Marxismen" - ja den boken finns på riktigt). Jag var världens torrboll. Jag är fortfarande världens torrboll, men då, i min vilda ungdom så kunde jag ha antänts utav en ynka gnista. Nu för tiden vill jag väl ändå påstå att jag åtminstone kräver lite tändvätska.
Hur som helst, vad består mitt nya, jävulska syndande utav? Har jag gått med i en hemlig kult? Börjat gå på swingersklubb? Eller äter jag ostbågar till frukost? ICKE!!! Jag har börjat läsa "Vampire Academy"! Och utöver att jag faktiskt bara läser denna serie... så har jag även komma att tycka att den är... SPÄNNANDE! Asså, här skulle DåtidsEmma kritiskt skaka på huvudet och himla med ögonen, och muttra något som starkt påminde om vad gamla dammiga jazzsnubbar säger i mörkret om människor som lyssnar på One Direction. (Jag var världens roligaste trettonåring. Jag lovar.) Det är inte att jag skäms över detta; att sitta och lystet läsa om 17åringars vilda begär på en vampyrskola. Jag skulle ha ryckt på axlarna åt DåtidsEmma och förklarat att eftersom hon var så jävla tråkig och bara ville läsa tunga böcker så måste jag läsa allt tonårssnusk som jag missade på grund av henne! Jag skäms inte när jag står på biblioteket heller och smäller upp en hög på disken framför den besvärade manliga bibliotekarien (jag misstänker att han ser ut så, jag har aldrig sett honom avslappnad). Men vad jag skäms över är författaren... Hon verkar ju inte ha en egen skämskudde så jag är tvungen att skaffa en åt henne! Varför? För att OMSLAGEN... !!!

Vafan är det här för Harlequin-bilder?!! Och om de marknadsför böckerna med sånt här snusk på omslaget, varför är det inte mer snusk i böckerna?! De kunde lika (o)gärna täckt böckerna med bilder på tjejer som blivit sminkade och fotograferade när de vilar ansiktet i händerna med armbågarna mot en spegel. Eller ritat ett gråtande öga i blyerts. Snygghetsfaktorn på omslagen är lika med noll. Texten inuti är desto mer tilltalande, som tur är. Men DåtidsEmma hade gråtit blod om hon hade vetat vad jag läste. Gråtit blod och läst Voltaire.