Jag är prylgalen. Jag är ett materialistiskt missfoster. Kapitalismfrämjare. Hoarder. Eller ja, nu tog jag det kanske lite väl långt... jag har ju trots allt inga pengar att spendera och inte heller ett hus fyllt av gamla tidningar.
Jag tycker det är ganska skönt att göra sig av med saker som ligger i vägen, men jag samlar gärna böcker, filmer, skivor och merchandise på hög. Eller inte på hög heller; jag får någon sjuk eufori ut av att kunna sätta mig ner i några timmar och sortera dessa saker. Jag sorterar helst efter genre. Och ibland efter vilka jag personligen gillar mest. Det har hänt att jag har sorterat efter färg. Väldigt sällan efter bokstavsordning. Men aldrig på hög, randomiserat.
Jag tycker även om att stå och titta på böckerna/filmerna/skivorna/merchandisen efter att jag har sorterat dessa. Ibland när jag känner mig ledsen så sitter jag gärna i vardagsrummet en timme och bara stirrar på bokhyllan. Kanske upptäcker jag att en bok står fel, och rättar till detta, sedan sätter jag mig ner igen. Och tittar. På saker som jag äger.
Det låter antagligen helt maniskt och oroväckande, men det har sina fördelar.
1. Jag vet alltid var allting ligger. Även när det ser ut som kaos här hemma för ovana ögon, så vet jag exakt var det ligger - oftast beror kaoset på att jag håller på att organiserar om.
2. Jag är en jävel på att flyttpacka. Böckerna i de små kartongerna, kläder i de stora kartongerna, filmer och skivor i papperskassar. Märk allt med rum och innehåll. Stuva in lådorna i ordning beroende på hur mycket de används i vardagen. Jag kan få ett helt hushåll nerpackat och uppackat inom mindre än en vecka.
3. Jag rensar årligen. För att kunna bibehålla en ordentlig sortering så måste man göra sig av med saker i samma takt som man införskaffar nya saker. Därav är jag inte en hoarder. Som tur är. Om jag bara hade samlat på mig saker så hade de två ovannämnda punkterna inte alls kunnat fungera...
Jag kom och tänka på detta för att till sommaren/hösten har jag och min sambo eventuellt planerat att flytta - Vi är inte säkra på var, hur eller när, men jag har åtminstone våra saker inom kontroll.
Och det är ju alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar